two more hours..

sitter på jobbet och kan inte sluta tänka på pip och hur nedrans kul det vore att åka.. Stora delar av sveriges pop- och rockelit samlas ju där under tre magiska dagar. Atsingen. Wow går ju snart av staplen som tur är, och det är ju redan bokat, betalt och klart så inga onödiga utgifter där. Efter idag har jag 18 arbetsdagar kvar, det kan låta peaceofcake men när varje minut förnimms som en hel livstid är det en evighet. men men.
Mannen är tillbaka sedan igår, känns underbart att ha honom hos sig igen, att somna med honom tätt intill omsluten av hans trygga beskyddande armar. Men han stökar ner hemmet som jag gjort (och hållit!) fint. Haha. Synd att han måste tillbaka på tisdag.
Träffade en gammal vän här om dagen, hon har varit nere och tittat på kyrkor som är mer lämpliga att gifta sig i. Lotten föll på Fröjel kyrka som tydligen släpper in mer ljus och har ljusare inredning. Så nästa sommar ska man på bröllop. Jättestort grattis till de lyckliga tu!
Hade också besök av min söta Emelie igår. Hon kom in på jobbet och hejade, jättekul att se henne. Ser fram emot att börja på konstskolan igen, träffa nya och gamla klasskamrater.
Onsdagens utgång var lyckad. Blev bjuden på god middag av tommy. Satt ute med utsikt över småbåtshamnen, solen gassade och päroncidern smakade gott. Folk i mängder. Gick vidare upp till festivalområdet där vi slöt oss samman med lillebror och anna. Markus Krunegårds spelning var höjdpunkten även om duetten med Miss Li och Winnerbäck var vackrast. Träffade på Saada, gammal vän från svunna tider, snubblade över en enorm tältpinne och föll som en fura vilket resulterade i skrapsår på höger knä och anna fick fimp i sin wok. Hu vad äckligt. Men annars var det en underbar dag. (foto kommer)
Ikväll ska jag arbeta med kyrkan. De har under sommaren ett tält nere vid hamnen (nära nattklubbarna) där de erbjuder varannan vatten och möjligheten att få prata av sig lite för den som vill. Jag är ju sådär måttligt intresserad av att prata med främmande berusade människor, men jag kan ju ge dem vatten och hänvisa till någon präst eller annan bra lyssnare. Jag tycker att det är en god sak, det är inget missionsarbete utan diakonalt, vilket samhället verkligen behöver mer av.