
Gud vad jag är nördig, men det kunde inte hjälpas. Igår såg jag och Erik det sista avsnittet av Star Trek: Deep Space 9 och jag storgrät de sista tio minuterna! Men tänk er, för det första är det en underbar serie, härliga karaktärer och spännande händelser. För det andra så har vi tittat på minst två avsnitt om dagen i ett par månaders tid, vilket skapar en känsla av att de här karaktärerna finns i verkligheten någonstans ute i rymden (närmare bestämt kring Bajor). DÅ blir man sentimental när serien tar slut, för man förlorar inte bara något att se på till frukosten, utan man förlorar ett helt gäng av vänner... Eh he. he. Säter nästa? Nej, men seriöst. Jag kommer sakna dem som fan, vetskapen om att det inte finns ett endaste till avsnitt gör hemskt ont i magen.
5 comments:
Vilken tur att ni kan se dom igen :-)
Kram
Förstår vad du menar, kände likadant med TNG. Vi har precis börjat på DS9 och jag saknar fortfarande Piccan i de nya avsnitten (även om han och crew dyker upp ibland)! Men jag antar att man så småningom blir mer familjär med Sisco & co!
Tack för en trevlig lunchdate by teh way =)
En sak till...Nu har ni ju Voyager och Enterprise att kika på =) Gillar det jag sett av Voyager, med en ganska häftig Seven of Nine!!
Jag vet precis hur du känner. Jag såg en serie på 90-talet som hette Livet runt 30. När en av huvudkaraktärerna dog så grät jag floder. Har sökt efter den på nätet men den finns inte att köpa. Snyft.
Snart kommer ni.....
Kramar i massor
moster
oh, du har mitt medlidande! Mest så saknar jag nog Jadzia, Worf och Julian. Finns inget som kan ersätta ds9!
får jag cellen brevid nu eller? :)
Post a Comment