så har mannen åkt igen. Det här med distans är inte min kopp av te, men turligt nog är det bara över sommaren. På jobbet går det långsamt, väldigt långsamt. Långa dagar framför olika skärmar, framför olika människor, som alla ska betjänas och informeras. Mitt hurtiga leende blir allt stelare ju längre dagen går, till slut vill jag bara kräkas av total brist på hjärnverksamhet och utmattning. Nej, åtta timmar i en offentlig och granskande arbetsmiljö är inget för mig. Så återigen, tur att det bara är över sommaren.
Bra är att det finns seriösa planer på att få arbeta kreativt. Jag känner mer och mer att det är något jag verkligen vill göra. En annan riktigt bra sak är att jag kom in på projektkonst, och får ytterligare ett år till att utveckla mig själv och min kreativa förmåga. Det ser jag fram emot. Och jag ser fram emot att mannen kommer hem igen, resan till gbg och wayoutwest samt vår planerade långresa till öst.

och. måste bara tipsa om den sötaste kaninen! Fluffy av Simone Lia är en helt fantastisk serie som gör en glad i magen och i hjärtat och som får en att le sådär fånigt medan man läser.