2009/01/14

tankar kring film, utsatthet och död

Kikade på Woody Allens senaste film igår, Vicky Cristina Barcelona, tillsammans med Emelie och Erik på folkets bio. Den var verkligen bra, smarta dialoger och underfundigt humoristisk. Ett stort plus för berättarrösten! Så se den oavsett om ni gillar Allens tidigare filmer eller ej.

Annars är skolan åter igång. Under en femveckorsperiod med tema funktion, där vi tittar närmare på offentlig konst, så har vi som en gruppuppgift fått i uppdrag att göra något utifrån östercentrum i Visby. Min grupp har en idé som handlar om att förbättra tillvaron för dem som ingen vill ha där. Återkommer när vi påbörjat vår modell.

Jag hatar död. Det är äckligt och obehagligt och jag kan inte stå ut med tanken om att bli ett ruttnande och läckande lik, som någon måste ta hand om. Fyfan. Jag vill inte höra någon förklaring om att det är naturligt och fullkomligt normalt. Ni har troligen inte behövt städa upp efter en kropp som legat instängd i en lägenhet eller ett hus, helt bortglömt, i flera veckor. Kroppsvätskor, och då talar jag inte bara om avföring, som läckt och blivit uppsuget av trägolvet eller tapeterna som måste tas bort, likmaskarna som krälar frenetiskt i sörjan som måste plockas upp och avtrycken efter kroppens siluett som måste skuras bort. Vad är det naturliga i det? Jag hatar allt organiskt, från den mögliga tomaten i kylskåpet till den gamle gubben som någonstans i landet ligger och förmultnar i en tom lägenhet, bara för han inte har några släktingar som saknar honom.

Det är ivf en anledning till att överväga att skaffa barn. Katterna käkar väl bara upp en.

4 comments:

Anonymous said...

Ja det var också en komentar. Blir först äcklad av din text men sedan kan jag inte annat än skratta. Du vill inte ha en naturlig förklaring. Men själv så är du hur "naturlig" som helst.
"Katterna käkar väl bara upp en". Du är rolig du!
Ser ingen annan råd än att ni skaffar barn som har koll på er.
Många kramar från en som i så fall blir farmor (oj, det låter gammalt!)

heyemelie said...

Hanna darling! Om jag bara kunde så skulle jag så gärna vilja plocka ur dina tankar och din rädsla för döden från ditt huvud. Dom borde inte få bo där! KRAAAM!

Anonymous said...

Att födas, fylla livet med en massa kunskap, sedan förvalta och lära andra om sina kunskaper och sedan dö, det är livet. Det du beskriver är inte trevligt, men att alla som dör slutar på det viset är ju långt ifrån det normala. Tyvärr är det så att det skrivs bara om dessa fall i tidningar. Tänk om man kunde skriva om gamla Agda som fick dö en fridfull död på ett hospis eller hemma i sin säng där hon legat hela sitt vuxna liv istället. Tänk om vi kunde ta till oss döden som det mest naturliga för det är det. MEN, vi lever ju vidare i någon annan. Så länge som vi pratar om någon som dött så finns han ju. Eller hur? Och så länge man har familj och vänner så hoppas man att de ser till att man slipper ruttna på golvet någon stans, eller bli uppäten av katten =).

Kramar din moster

Anonymous said...

Vad jag vet, så är det bara Fantomen som blivit typ 400 år,resten är helt naturligt!, så det är bara att bita ihop Hanna panna, stekte fläsk!,nej du är ju veggo nu. Dad.