Vancouver finally!

Så var vi äntligen här, efter nästan ett års planerande. Det känns så väldigt konstigt att vi lyckades ta oss igenom alla ansökningar, allt pappersarbete, boendeproblematik både här och hemma och rent ekonomiskt. Det är verkligen inte alls så lätt som man först kan tro, när man har vänner och bekanta som rest iväg på liknande äventyr tidigare. Då ser man oftast bara att de kom iväg, och får sällan höra om vägen dit. Eller så reflekterar man inte så mycket över det fören det gäller en själv kanske.

Flyget från stockholm till chicago var riktigt bekvämt om man bortser från att den varade i nio timmar. Jag som inte är särskilt förtjust över att flyga tyckte att det gick riktigt bra, så det var skönt. Alla hade varsin liten skärm framför sig, där man kunde se på film (jag såg Alice in Wonderland och gamla godingen Wallstreet), spela spel, lyssna på musik eller kika på flygplanets två utplacerade kameravyer, en placerad under plankroppen så man såg vad man hade nedanför sig och en fram i cockpiten i höjd med piloternas vy. Dessa kameror var särskilt roliga att kika på vid start och landning, annars var det för mycket moln för att se norge, island, grönland och kanada som vi flög över.

Väl i Chicago och på flygplatsen O'Hare var det mindre roligt. Vi fick stå i en timmeslång kö i väntan på att "komma in i" USA, och blev iakttagna av tulltjänstemän (såg ut som poliser) som gick omkring och spanade efter "svettiga och nervösa" personer att förhöra. Blev knappast förvånad, men irriterad, över att jag bara såg mörkhyade personer råka ut för detta. Väl framme vid kontrollen så fick man lämna fingeravtryck (alla fingrar), fotograferas och förklara varför man kommit dit. Väl igenom där så var det säkerhetskontroll, vilket gick förvånansvärt enkelt, inte värre än någon annanstans, så det var skönt. Tyvärr var vi tvungna att hämta ut våra väskor och lämna in dem igen, tydligen något alla måste göra i USA. Det var sjukt mycket folk, inte så särskilt trevlig personal och väldigt dålig information om vart man skulle om man som vi menade att resa vidare. Det var också amerikanska flaggor överallt, verkligen överallt! Flyget till vancouver var mindre roligt. Ett ganska långsmalt plan som lät väldigt högt, mycket mycket turbulens och restid på fyra timmar var ingen bra kombination. Till och med Erik som inte är flygrädd tyckte att det var obehagligt. Men fram kom vi tillslut och det var riktigt härligt! Flygplatsen var nästan tom på folk, otroligt härlig ljudnivå (tyst!) och välinformerat. Det kändes totalt annorlunda än på O'Hare. Fick våra visum på mindre än ett par minuter, så det vara bara att hämta väskorna, ta ut pengar och ta en taxi till vårt boende!

Vi bor i ett väldigt fint villaområde, ca 5 km från downtown, i en källarvåning (suturänghus, så vår ingång och vardagsrumsfönster är i normal nivå) på ca 40 kvm och som är riktigt fin. Ska ta lite bilder. Vi har också ett fint trädeck med en fantastisk vy över området och downtown.

Igår regnade det hela dagen, var tydligen regnrekord för augusti. Kanadensarna var nog glada, de hade inte haft regn sedan juni (vilket måste vara ett rekord det med, för det regnar ganska ofta här annars). Vi trotsade regnet och begav oss ut för att skaffa kanadensiska SIM kort och åka till IKEA som ligger ute i Richmond som är mer av ett "industriområde". Det var så komiskt, på väg till IKEA och i affären så hörde vi svenska överallt. Man kände sig knappast exotisk... haha. Köpte lite smått och gott som vi behövde till boet, åt lunch och åkte hem i regnet.

Idag ska vi bege oss till kontoret för internationella studenter, så de får kopior på våra olika dokument, och sedan skaffa oss kommunaltrafikskort för studenter. Vi betalar ungefär 200 sek per månad, lite skillnad mot hemma. Sedan ska vi storhandla så det är gjort. Blir så dyrt att småhandla hela tiden. Förhoppningsvis hinner vi gå runt i downtown också. Måste hitta snygga gummistövlar och regnkläder. :)

Det känns verkligen konstigt att vara här och veta att vi ska bo här i minst ett år.. galet liksom! Det är skönt att skolan inte börjar fören om sex dagar, så man får lite mer tid att komma in i det hela och förhoppningsvis få prata en massa engelska innan man ska presentera sig i skolan. Voine voine.. :D Erik och jag försöker prata så mycket engelska med varandra också, just för att få mer snabbhet och flyt i det. Just nu känns tungan ovan och man snubblar lätt på orden när man försöker prata som på svenska. Det är nyttigt att få känna hur det är att vara invandrare och att inte ha landets språk som ens modersmål. Vi kan ändå engelska riktigt bra och är vana med språket, tänk då att komma till ett land där du inte kan ett enda ord. Nej, som sagt riktigt nyttigt för förståelsen hur invandrare har det.

Nej, nu är det nog dags att göra sig iordning, så vi kommer i god tid till "registreringen". Bara att få köpa åkkortet var det två timmars kö till igår.

Kram!